Medlemsblad för Västmanlands Spelmansförbund Nr 2 - April 2002

På visans vägar - om Hyvlar-Pelle

Till minne - av Gunnar Fransson

Invigningen av konserthuset i västerås

Notiser

Om fiolbyggnad av Fiol-Dillare (följetong)

Ordföranden har ordet

Hej!
Solen värmer gott, sedan en längre tid har tussilago och blåsippa visat sig och ormvråken var på plats de första dagarna i mars. Klockstackarn är förvirrad. En intensiv tid är i antågande. Det är inte bara solen utan även våra uppgifter inom förbundet som blir allt hetare.

På eftermiddagen den18 mars åkte en arbetsgrupp till Eskilstuna för att träffa folk från Sörmlands Musik och Teater samt Sörmlands Spelmansförbund. Syftet var att diskutera hur deras arbete med att organisera zornmärkesuppspelningarna i Malmköping år 2000 utfallit, samt att få tips och råd inför våra egna motsvarande arrangemang sommaren 2003. Vi vill ju gärna göra något av uppspelningsveckan, kanske litet av en folkmusikfest. Från detta givande och trevliga möte åkte vi hem vid 21-tiden med huvudena fulla av idéer. En sak är klar: Det kommer att behövas folk, så du som vill vara med och hjälpa till när den tiden kommer, hör av dig till någon av oss i styrelsen!

Årsmötet den 9 mars i Köping förlöpte under trivsamma former. Inte minst viskursen med vår duktiga vissångerska Linda Jansson blev uppskattad. Linda gladde oss också med ytterligare ett par fina låtar efter mötets avslutande. Tråkigare är att allt sakta men säkert blir litet dyrare, och årsmötet beslöt enhälligt att fr.o.m. år 2003 höja årsavgiften med 20:- för vuxna och 10:- för ungdomar. Inte mycket, men viktigt för att förbundet skall kunna fortsätta att vara aktivt. Vår sekreterare Beryl E-Löwgren avsade sig omval, då tiden inte kommer att räcka till för styrelsearbete kommande år. Tack Beryl för ditt fina arbete säger vi, samtidigt som vi hälsar vår nya sekreterare Ann-Britt Sommer, Sala, välkommen. Välkommen också vår nya suppleant i styrelsen, Eva Elmstedt Frisk, Skinnskatteberg.

Nej, nu väntar alldeles strax ett planeringsmöte inför nästa säsongs konsertserie i länets nya konserthus. På dessa fina folkmusikkonserter kommer du som är medlem in för halva priset!

Att vi alla nu får tillfälle att njuta av (spelmans-)våren hoppas
Kjell

kjell.wahlberg@privat.utfors.se

Upp!


1:

På visans vägar
- av Linda Jansson

Skogen börjar sträcka ut sig över vidderna. De gamla bruken ligger tätt. Jag har passerat Heds kyrka. Inte långt därifrån bodde min pappas morfar, i Bråten närmare bestämt. Om man fortsätter vägen fram kommer man till Karmansbo bruk. Efter ännu en bit kommer man till Uttersberg. Jag svänger ner från den stora vägen ner mot den lilla byn. Förr i tiden var detta en viktig plats med bruket och järnvägsstationen. Nu verkar det lugnt. Tittar man upp till höger ser man Herrgården. Det var där Ellen Lagergren bodde i en av flyglarna. Hon kom till Västmanland i slutet på 1920-talet med uppdrag från Dialekt- och Folkminnesarkivet i Uppsala för att teckna ner låtar, visor och berättelser. På bruket i Uttersberg arbetade Per Erik Persson som hyvlare. I folkmun kallades han för "Hyvlar-Pelle". Han bodde i byn Sundsbron vid Hedströmmens strand, inte alls långt ifrån Uttersberg. De kom att bli fiskekompisar och Ellen fick i början av 1930-talet möjlighet att teckna ner många låtar och visor efter "Hyvlar-Pelle". Han föddes 1855 och dog 1949, hela 94 år gammal.

För att försöka komma närmre visorna, som endast finns bevarade genom Ellens vackra notskrift och snirkliga handstil, försöker jag ta mig till byn Alvestaboda. Efter ett antal felåkningar har jag äntligen hittat rätt. Det är alldeles tyst och lugnt. Fåglarna kvittrar förstrött. Jag sluter ögonen och försöker att se mor Anna Greta An-dersson framför mig. Hon blåser i sitt bockhorn och sjunger. Hon var född 1780 och var en mycket skicklig hornblåserska. Jag undrar när Anna Greta lärde "Hyvlar-Pelle" de vallåtar han har lämnat efter sig...

Jag blundar en gång till och minns de fina sångerna som han hade efter bonden Erik Jansson, född omkring 1813, som också bodde här i Alvestaboda. Plötsligt ser jag den hemska scenen framför mig. Hölasset är på väg fram genom byn. Erik sitter där bak och plötsligt hörs dunsen! Han ramlade av hölasset och bröt nacken av sig. "Hyvlar-Pelle" berättar också att "han hade en god röst som han enligt den tidens sed "skälvde med" när han sjöng".

Den här visan lärde sig "Hyvlar-Pelle" i sin barndom av just Erik Jansson. Visans text finns i hel eller uppdelad form spridd i hela Sverige. Den sista versen är byggd på liknelsen om den rike mannen och Lasaros som finns i Lukasevangeliets 16:e kapitel i Nya Testamentet. Visan brukar ibland kallas för just "Lazarusvisan".

Och inga rikedomar har jag ärvit, och inga rikedomar har jag fått,
//: därför är jag av vännen övergiven, därför att jag fattiger är.://

Tre skovlar mull och fyra tunna bräder, och svepeduk är allt du får till slut.
//: Om gud mig giver kläder och föda, ack då så har jag rikedomar nog.://

Och Lazarus han var väl så fattig, han led här i världen stor tvång,
//: därför fick han en hederlig begravning, för änglarna i himmelen de sjöng.://

Linda

Upp!


2:

Till minne

Efter en längre tids sjukdom har så vår tidigare sekre i förbundet, Gunnar Fransson, gått ur tiden.

Gunnar var en genuin och effektiv föreningsmänniska av naturen, vilket var av stort värde för styrelsen under hans tid i densamma. Redan 1972 valdes han till sekreterare, en uppgift som passade Gunnar perfekt.

Med sitt intresse för dokumentation av spelmän och deras låtar och folkliv i strösta allmänhet, blev han den av oss som bäst lyckades spegla vår verksamhet i ord och notskrift.

Vi minns också medlemsbladet U-Låten, ofta med notblad och låttips som bilagor.

Efter pensioneringen kunde så Gunnar 1988 slutföra sin låtsamling "Folkmusik i Västmanland". En diger samling i två välfyllda pärmar, som numera är ett uppskattat uppslagsverk att botanisera i - "Franssons gula pärmar". Med forskning, intervjuer och notskrift kan vi konstatera att detta verk tog en tid motsvarande fyra arbetsår att färdigställa!

Detta tillsammans med en bok om Volvo Köpingsverkens industrihistoria, resulterade också välförtjänt i Landstingets Kulturstipendium.

Gunnar var på hemmaplan ledare för spelmanslaget i Köping och ordnade den årliga vinterstämman på muséet. Själv var han också en flitig besökare på våra spelmansstämmor.

Gunnar var framsynt och med i tiden. Vi, som var med i styrelsen på Gunnars tid upplevde, att tack vare honom gick den så kallade generationsväxlingen smidigt. Han var mån om och stöttade oss yngre i det vi gjorde. Han var omtyckt av alla.

Västmanlands Spelmansförbund ser tillbaka på Gunnar Franssons gärning med tacksamhet för allt intresse och all den tid han satsade på vår verksamhet.
Per Torelli

Upp!


3:

Invigningen av konserthuset i Västerås

Det är nu klart att folkmusiken kommer att få en egen kväll under invigningsveckan av konserthuset. Kvällen den 10 september (tisdag) kommer att kallas för "Danshus". Hur den skall utformas är inte klart ännu. Förmodligen blir det en konsertdel i kammarmusiksalen och därefter dans, kanske både till anlitade grupper och till lokala spelmän.

Upp!


4:

Notiser
******************************************
Fredagen den 27 september blir det svenskt - irländskt toppmöte. Det är grupperna Frifot och Altan som står på scenen samtidigt. Altan är ett av Irlands internationellt mest eftertraktade band. Grupperna har gjort stor succé i Skottland. Denna konsert ingår dock inte i vår ordinarie folkmusikserie, utan har bokats för konserthuset av annat folk, så det blir fullt biljettpris. Alltså ingen rabatt för medlemmar, men ändå något att se fram emot.
******************************************
SSR håller nu på att undersöka möjligheten att ha en instrumentförsäkring, som alla spelmansförbund kan bli delaktiga i. Det är Folksam, som kommer att ha kvar försäkringar för ideella föreningar. Det innebär att vi medlemmar kan få våra instrument försäkrade genom SSR. Vi återkommer med mer information när allt är klart.
*******************************************
Braheskolan, Visingsö Folkhögskola tel 0390-566 00, ordnar en dans- och spelkurs den 9 - 15 juni.
Polskekurs för vana polskedansarna med Leif och Margareta Virtanen från Norberg som instruktörer.
Modern dans för dansare med en viss dansvana. Instruktörer är Tommy och Inger Nilsson från Jönköping.
Durspel för nybörjare och vana: Instruktör är Gösta Johansson från Örnsköldsvik.
Nyckelharpa för nybörjare och vana. Instruktör är Alf Granqvist från Domsjö.

Upp!


5:

OM FIOLBYGGNAD - Av FIOL-DILLARE

Denna artikel är insänd av Claes-Göran Klockar och kommer att följa oss i några nummer.
Aftonbladet tryckeri, Stockholm 1924


Det är nu många år sedan jag började intressera mig för fiolbyggnad, egentligen mera av en tillfällighet. Emellertid dröjde det ej länge förr än jag kom underfund med att man måste hava någon grund att gå efter för att nå några goda resultat. Köpte så ett arbete i fiolbyggnad: Apian-Bennewitz: Die Geige und ihr Bau, ett arbete, som på visst sätt är mycket grundligt, om man vill lära sig hantverket, men som tyvärr, trots sin grundlighet, totalt saknar den viktigaste uppgiften, nämligen hur man skall med säkerhet kunna bygga utan undantag goda instrument. För övrigt äro fullständigt felaktiga uppgifter ganska talrika, ett bevis för att författaren icke inträngt i själva konsten men väl i hantverket. Fiolbyggnad är en konst, icke ett hantverk, och såsom sådant fordrande naturanlag likt alla konster. Framför allt fordras ett gott musiköra samt en del kunskaper i musikens elementer. Saknas detta så finnes ingen möjlighet att komma vidare på vägen mot mästerskap man må göra ett aldrig så fint arbete vad hantverket beträffar.
I alla verk, jag sedermera sökt igenom, har jag förgäves sökt finna, bestämda, pålitliga uppgifter,, som kunde läggas till grund för mitt arbete. Först en liten broschyr av en amatör, d:r Max Grossmann i Berlin: :Wie bestimmt man die Dicke der Platten bei Streichinstrumente, utgiven 1898 och som kom mig tillhanda, jag vill minnas 1910 eller 11 ledde mig på traven hur man måste arbeta för att vinna goda resultat. Genom att följa och vidare utveckla de grunder han där anfört, har det varit mig möjligt att så småningom finna några enkla regler vilka alltid måste följas för att resultatet skall bli tillfredsställande. Följas dessa så kommer det sedan ej så mycket an på ett fint arbete eller utsökt trä, för att tonen skall bli god, ty den är bunden vid en fysikaliskt riktig byggnad, ej vid något annat. Lacket betyder ganska litet: det skall endast konservera instrumentet. Naturligtvis får man ej stryka instrumentet med någon färg som t. ex. vanlig oljefärg, ty förmodligen skulle denna rätt betydligt hämma träets vibrationsförmåga, men som man ju använder sprit- eller oljelack för instrument, kommer ej någon vidare hämmande verkan i fråga, någon blir det väl, men helt obetydlig.
I det följande har jag helt kortfattat anfört de grunder, efter vilka jag sedan länge arbetat och vilka medgiva, amatören stor frihet att vidare utveckla sin konst , ty man kan finna många vägar att gå när det gäller fiolbyggnad och jag förmodar att man måste söka olika vägar beroende på olika form. Själv har jag endast arbetat efter Stradivarius' modell 1700-1730 såsom varande i alla avseenden efterföljansvärd. Mina anvisningar hänvisa alltså till nämnda modell.

Forts följer i nästa nummer!

Upp!


Till Västmanlands Spelmansförbund, sid 1!