Medlemsblad för Västmanlands Spelmansförbund Nr 4 - September 2002

Konserthuset

Folkmusikdagarna 2003

Vår egen höstträff

Om några spelmansstämmor

Om fiolbyggnad av Fiol-Dillare (följetong)

Vår första korröfestival

Visa i Varande

Ethno

Vill bara berätta

Ordföranden har ordet

Pust!

Vilka fantastiska sommardagar, undrar just hur länge detta skall fortsätta. Jag vet förstås inte hur det ligger till när du läser det här - regnet kanske vräker ner - men här och nu radar de ljumma kvällarna upp sig och solen, ja den ska bara skina när man vaknar på morgonen.

Semestern är slut naturligtvis, men helgerna duger bra Att uppe vid sommarstugan få rådbråka kroppen med diverse byggerier och annat tills man är lagom mör och sedan framåt aftonen cykla ner till sjön och ta sig ett bad i det ljumma vattnet, det känns som en otrolig lyx.

Får man sedan emellanåt en spelstund tillsammans med goda spelmansvänner, så är det väl inte helt fel att fråga sig om man kan ha det så mycket bättre.

Men: Allt har en ände, som tur är. Det vore inget vidare om solen lyste jämt, och det kan vara rätt trevligt med litet förändringar då och då som omväxling.

Nu hoppas vi på en omväxlande och musikdiger höst!
Kjell

kjell.wahlberg@privat.utfors.se

Upp!


1:

Invigningen av konserthuset i Västerås 7-15 september 2002
- konsert med dans

10 sep kl 19.30 Lilla salen
Start Folkmusikserien.
Malungs spelmanslag, Kalle Almlöf och Joel Bremer.

Klädda i vackra folkdräkter kommer Malungs spelmanslag till Västerås. Ett av många och ett av de finaste spelmanslag Sverige har och kanske det stiligaste. Anledda av nestorn och storfiskaren Kalle Almlöf och tillsammans med västeråsspelmannen Joel Bremer bjuder de inledningsvis på en konsert med egna solister. Efter paus röjs salen för en rejäl danskväll med klackarna i taket.
Entre 120, medlem VSF 80

27 sep kl 19.30 Stora salen
Frifot, Altan

Svenska Frifot med Ale Möller, Lena Willemark och Per Gudmundsson förenas under denna turné i ett unikt samspel med Altan, ett av de internationellt mest eftertraktade av dagen irländska band.
Entre 150, medlem VSF 120

Måndag 30 sep kl 19.30 - obs vecka 40

Meditativ nordindisk musik möter den mer rytmiska och utåtriktade musiken från södra Indien genom fyra musiker varav två från norr och två från söder.
Från norr kommer K Sridhar och Maruti Kurdekar, sarod respektive tablas och från söder kommer K Shivakumar och V. Shyamsundar, fiol respektive mridangam.
Samtliga musiker är pedagoger och denna turné, som genomförs genom Sveriges Radio innehåller både konserter och workshop.

I Västerås sammanfaller denna konsert vecka 40 då Västerås uppmärksammas särskilt som Årets Musikstad. Denna konsert spelas in av Sveriges Radio P2.
Entre 120, medlem VSF 80

Village

Fredag 4 oktober kl 21.00
Södra Bergens Balalaikor

Rysk folkinstrumentorkester med 20 - 25 spelare av en uppsättning balalaikor och domror i olika storlekar, det ryska dragspelet bajan, olika rörblåsinstrument och slagverk.
Södra Bergens Balalaikor har funnits sedan 1969.
Entre 130, medlem VSF 100

Fredag 8 november kl 21.00 Village.
Danú

Ett av de unga heta irländska banden just nu. Fiol, gitarr, mandola, bouzouki, dragspel, säckpipa och flöjter. Och irländsk musik!!
Entre 150, medlem VSF 130.

Fredag 15 november kl 21.00 Village
Alwa

Ny svensk folkmusikgrupp. Konstellation av musiker som vi hört i andra sammanhang. Tina Quartrey slagverk, Karin Ohlsson fiol och viola, Anna Elwing sång och fiol, Jonas Göransson gitarr och Torbjörn Righard saxofoner och flöjter.
Entre 150, medlem VSF 130.


För vidare information se www.village.nu samt www.vmu.nu

Upp!


2:

Kom ihåg - redan nu! Folkmusikdagarna i Västerås 2003

Folkmusikdagar med Zornmärkesuppspelningar och Riksspelmansstämma i Västerås 21-26 juli 2003.

Funktionärer till folkmusikveckan sökes!
Vill Du vara med och hjälpa till? Kontakta någon i styrelsen. E-postadresser finns här.

Läs mer på www.folkmusikdagarna.nu

Arrangeras av Västmanlands Spelmansförbund i samarbete med Västmanlandsmusiken och Västmanlandsdistriktet av Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur.

Upp!


3:

Vår egen höstträff

Den 19 oktober träffas vi och spelar tillsammans! Höstträffen blir i år i Ängelsberg på Nya serveringen (ligger på genomfarten). Vi börjar kl 14 med lite fika. Sedan spelar vi och umgås till 17- eller 18-tiden, då det blir mat. Mera spel och innan vi tar oss hem framåt natten får vi en fika till.

Kalaset kostar dig 120 kr, som betalas till VSF:s postgiro nr 66 10 12-5 senast den 8 oktober.
Vill du ha med dig en anhörig är priset 150 kr och för barn upp till 15 år är priset 60 kr.
Resterande kostnad subventioneras av spelmansförbundet!

Och så var det maten! Skriv på pg-talongen om Du är allergiker eller vill ha vegetariskt. Då blir det specialmeny! Övriga skriver fisk eller kött. Rätterna är följande:

Glöm inte skriva ditt namn på pg-talongen!

Hjärtligt välkomna!

Upp!


4:

Om några spelmansstämmor

Vemdalen
På min hemresa från en fin semestervecka i Västjämtland besökte jag Vemdalens riksspelmansstämma, lördagen den 6 juli.
Dagen började med inskrivning och årsmöte för Heimbygda spelmansförbunds medlemmar. Mötet bevistades av ett trettiotal medlemmar, under ledning av avgående ordf Calle Hernmark, f ö nybliven riksspelman på kohorn.
Kl 14.00 vidtog diplom och märkesutdelningarna. Evenemangen hade startat redan på tisdagen med bl a ett ungdomsläger med 18 deltagande pojkar och flickor från länet. Vi fick höra flera smakprov under eftermiddagen.
Under ledning av Zornnämndens ordf Jan Elow vidtog sedan proceduren. Av 66 uppspelande fick dryga 40-talet någon form av utmärkelse, därav 6 nya riksspelmän. Den 700:e riksspelmannen sedan uppspelandets begynnelse utsågs. Hur många av dessa som idag är i livet redovisades inte. Två guldmärken delades ut, varav ett till en kvinna. Det är det andra guldmärket genom tiderna som tilldelats en kvinnlig mottagare.
Ganska mycket spelmän och publik hade sökt sig till Vemdalen under lördagen. Stämmans arrangörer, Heimbygdas Spelmansförbund och Vemdalens Hembygdsförening avtackades för fina arrangemang och Jan Elow inbjöd till Riksspelmansstämman i Västerås år 2003.
Det poängterades särskilt att munspel och durspel är på stark frammarsch bland de uppspelande. Det visade sig ockå i bedömningarna: 3 diplom och 1 bronsmärke för munspel och 1 diplom samt 1 bronsmärke för durspel
John-Erik Hammarberg

Alsjövallen
Som jag berättat tidigare skulle det bli en ny spelmansstämma på min fäbodvall i Hälsingland. Stämman blev en riktig höjdare. Många, både spelmän och publik, har sagt "sommarens finaste stämma" om den. Så klart har väl vädret stor betydelse, det var solsken från klar himmel. 75 kaffebiljetter delades ut till spelmän och uppskattningsvis fanns ca 400 personer på plats. Vi hade en fin inledning med kohorn, koskällor och kulning. Kommentar från en närvarande var att "jag hörde valljäntan och såg korna". Kan man hoppas på mer uppskattning?

Initiativtagare till stämman var mina grannar och alla ställde upp och drog sitt strå till stacken. Vi hade grupper med olika ansvar: parkering, servering, spelplats och marknadsföring, med många personer i varje grupp. Arrangemanget ingick i Musik vid Dellen så därigenom fick vi mycket marknadsföring i broschyrer, flygblad och i Hudiksvalls tidning.

Det skulle vara kul att göra om det så vi får väl se!
Beryl E Löwgren

Mera om Alsjövallen
Eftersom Beryl Löwgren så vänligt hade bjudit in spelmän från Västmanland till "sin" spelmansstämma på Alsjövallen i Hälsingland bestämde vi oss för att åka dit. Vi är i sammanhanget undertecknad, Kjell Wahlberg, Gerd Iversen och Sonia Serra. Att det var en bit att åka visste vi såklart, men kanske underskattade vi ändå sträckan. Alltnog, på förmiddagen bar det av. Vi kom fram till stämman när den hade pågått i ungefär en timme.
Beryl och hennes sommargrannar hade på en ljuvligt vacker plats ordnat en alldeles förträfflig stämma. En riktig scen, bänkar för publiken att sitta på, kaffeservering och en väl tilltagen parkering - perfekt!. Spelmän och publik hade väldigt trivsamt. Musikanter som ville söka sig en mera avskild vrå för att spela kunde stega in på något gårdstun och spela där.
Bland spelmännen fanns både tidigare kända och nya bekantskaper. Inte minst det sistnämnda är viktigt, tycker jag - vad vore spelmansstämmorna om man inte fick möjlighet att byta låtar och spela med nya spelkamrater?
När kvällen gick över mot kort ljus natt blev spelmännen bjudna på en bit mat vilket verkligen uppskattades, inte minst av oss långväga resenärer. Därefter var det för vår del dags för hemfärd. Att resa i Sverige på småtimmarna i början av juli månad är en obetalbar upplevelse; den svala luften och det milda ljuset nästan utan skuggor gör att sinnena skärps och man känner det som om man såg världen för första gången. Dessutom hade vi lyckan att få se en älg och fick tillfälle att bogsera en bilist med soppatorsk till macken. Vi kom hem ungefär vid samma tid på dygnet som det i vanliga fall är dags att stiga upp, äta frukost och gå till jobbet. Om vi var något trötta dagen därpå? Jovars, men det var det värt.
Till Beryl och alla hennes grannar på fäbodvallen ett stort tack. Tala om när det nästa gång blir spelmansstämma på Alsjövallen - vi kommer gärna tillbaka.
Lars Englund

Västerås
En fin söndagsstämma på Norrsyltagården, Vallby Friluftsmuseum. Många spelmän (fler än smörgåsarna!), mycket publik (som flanerade runt och lyssnade på framträdanden och buskspel). En vacker dag som denna är Friluftsmuséet en suveränt fin plats att vara på med en stämma. Stort utrymme så att buskspelarna inte behöver störa varandra. Och inte drabbades vi av några elförstärkta instrument!
Höjdpunkten var förstås när två barn i 10-12-årsåldern framträdde och med bravur och stort allvar spelade två låtar, bl a "Pärongrisen".
Tack Västerås Spelmansgille för ett fint arbete med stämman!

Ramsele
Vecka 33 var jag i Ramsele (Ångermanland) och ägnade mig åt släktforskning samt avslutade veckan med spelmansstämman (kallas här Rafnastämman efter det gamla namnet på Ramsele, som var Rafnasil). Denna spelmansstämma samlar en väldig massa dragspelare, ganska många durspelare och färre fioler och nyckelharpor. Stämman börjar egentligen på fredageftermiddagen med invigning i kyrkan och slutar på lördagkvällen på dansbanan, men husvagnsfolket börjar komma redan på tisdagen! Sedan spelades det och trots att jag "höll mig" ända till torsdagkvällen var jag slut på lördagen efter avslutningen. Spelning pågick förstås av andra större delen av natten till söndagen. När folket åkte hem vet jag inte, men det påstås att många är kvar halva den andra veckan också.
Det spelades väldigt mycket gammeltjoa (dragspelen), men i övrigt var det låtar från Västerbotten, Lappland, Ångermanland och Medelpad. Nästan inget från Hälsingland och Dalarna!!! Cirka 1500 personer beräknas ha besökt stämman.
Viola Ek

Upp!


5:

OM FIOLBYGGNAD - Av FIOL-DILLARE

Forts från föregående nummer av Bladet

En god fiolton är sammansatt av en kraftig grundton med många, harmoniska övertoner. Lättast åstadkommes detta med Stradivarius' modell under det att t. ex. Steiner eller alla högvälvda instrument äro fattigare på övertoner och få en mera flöjtartad klang. Flöjttonen är som bekant fattig på övertoner, klarinetten t. ex. däremot rik därpå, såväl som oboen. En god fiolton får på grund av övertonerna en värme och karaktär som ej kan klarläggas tydligt i ord, den måste demonstreras. De goda italienska, såväl som andra, besitta just denna rikedom på övertoner, som utgör ett instruments charm. Att åstadkomma en sådan ton är alla fiolbyggares strävan. Det är fåfängt att söka åstadkomma detta, genom några andra medel än en riktig byggnad. Man torde med säkerhet kunna utgå ifrån att de gamla goda mästarna voro i besittning av vissa bestämda regler, efter vilka de arbetade och vilkas efterföljande alltid lämnade gott resultat. Att dessa regler icke hade det ringaste att göra med bestående mått, lackeringen eller ålder och s. k. uppspelning är en åsikt som jag är beredd att kraftigt försvara. Varför skulle t. ex. ett instrument genom flitigt bruk kunna utföra sitt arbete bättre? Det är ju dock ett dött ting! Lacket har i början en litet hämmande inverkan, som dock efter en tid blir rätt obetydlig. Någon inverkan på klangfärgen eller instrumentets charm har lacket icke efter min erfarenhet. Ett gott instrument besitter sin goda ton redan från första dagen i olackerat tillstånd och ett dåligt blir aldrig gott, det må lackeras med aldrig så gott lack eller spelas aldrig så länge. Blir det ej av en sakkunnig ombyggt, så lär det allt få behålla sin dåliga ton, det må bli aldrig så gammalt. Naturligtvis komma dessa mina åsikter att stöta många för huvudet, men det kan ej hjälpas, från sanningen går jag ej. Jag beklagar alla ägare till utspelta ruiner till instrument, som det finnes rätt gott om; de tro nog att de besitta finfina instrument, ty ålder och namn äga dessa, ehuru tonen i många fall är mindervärdig. I en instrumenthandlares intresse ligger det att söka bibehålla sina kunders he-liga vördnad för alla dessa gamla ruiner utan saft och kraft. De verkligt goda, sunda fiolerna äro ej så talrika som önskligt vore, varför fiolköparna måste suggereras med höga pris och en hel del lovprisande av det ifrågavarande instrumentets goda egenskaper. Själv kan jag ej erinra mig något mera verkligt överlägset instrument än en Carlo Bergonzi, befintlig i en privatpersons ägo i Frankfurt a. M. Detta var ett instrument med en så sund och frisk ton att man skulle kunna hålla det för ett utmärkt gott nytt instrument, ej besittande denna mjäkiga, ryggradslösa ton, som största delen gamla instrument. Att det var, vad man säger, hårdspelt, har det gemensamt med alla goda instrument. Ett gott instrument är alltid hårdspelt, d.v.s. tonen kommer nog fram lätt och tvångsfritt, men man kan ej spela slut på tonen, ty hur kraftigt man än stryker, finnes alltid en reserv av ton kvar, en egenskap, som för en utövande konstnär är av stor vikt. Han måste känna denna reserv för att kunna utföra alla de dynamiska skiftningar, som musiken fordrar. Ett instrument, som ger ifrån sig all ton det äger, vid stråkens ansättande, är ej brukbart för konsertbruk.
Forts följer i nästa nummer!

Upp!


6:

Vår första Korrö-festival


Korrö är en fin bymiljö i Småland och utgör sedan många år ramen för en berömd folkmusikfestival i slutet av juli. Vi kom kl 22 på torsdagskvällen och fann att alla svenska kurser redan var fullbokade. Detta betydde inte så mycket eftersom vi, som första-gångsbesökare, hade tillräckligt många intryck att hämta. En jättestor och sensationellt bra utedansbana i mitten av byn utanför kaffestugan var uppbyggd speciellt för festivalen, för övrigt hölls konserter och kurser i en stor loge, en kvarn och en såg samt på loftet i en av hantverkarstugorna.
Ett oerhört omfattande och variationsrikt program erbjöds från en första konsert kl 19.30 på torsdagen till sista spel och dans i sågen tidigt på söndag morgon. Utrymmet i Bladet medger inte en recension av allt vi upplevde, men några personliga intryck och reflektioner är kanske på sin plats.
Vi hade hoppats få lära oss mycket om den östsvenska slängpolskan. Så mycket övning blev det inte, men som erfarna dansare njöt vi i högan sky av sättet som många duktiga dansare och spelmän behandlade denna underbara musik- och dansform. Denna slängpolska har vi tagit till våra hjärtan!
Av alla konserter gav ett par de mest bestående intrycken. Gruppen Höök gav en försmak av sin nya CD, som kommer i höst. Deras forskningar i 400 år gamla notskrifter och tolkningar av detta material ger en mycket intressant klangbild, där stämningar från barock och senare folkmusik vävs samman och får fantasierna att flöda. En annan sensationellt bra konsert gav Mats Berglund med Leo Svensson och Anders Ralsgård. Deras arrangemang med fiol, cello och sopransaxofon gör redan bra traditionella låtar ännu bättre, vilket man inte kan säga om alla progressiva ansatser från flera av de gästande grupperna.
Sågen utnyttjades på kvällarna och nätterna för solospel till dans - en form som uppskattades av många med oss. Detta sätt kändes väldigt ursprungligt och intimt och ger många utmaningar både för musiker och dansare. En idé för fler stämmor att ta efter, tycker vi.
Till Korröfestivalen återkommer vi gärna!
Sture Göransson med familj

Upp!



7:

Visa i Varande 20-21 juli

I Spelmannen fanns en annons om kurser för visor, fiol och durspel. Hela kurspaketet kallades Visa i Varande, ett något kryptiskt namn, men programmet var inbjudande så jag anmälde mig till kursdel 3: Fiollåtar och stråkdrag med riksspelman Toste Länne. Övriga kursledare var Marie Länne-Persson, visor, och riksspelman Mats Edén, durspel. Nu visade det sig att det fanns inga anmälningar till durspelskursen, så Mats delade fiolkursen med Toste. Ett utmärkt arrangemang för kursdeltagarna, som fick med sig hem låtar med mycket varierat innehåll.
Utöver kursen fick vi ett underhållande föredrag av Magnus Gustafsson, där han berättade om den originelle och i hembyn inte så väl sedde spelmannen och skomakaren August Strömberg. En spelman, som lyckades dö så sent som 1947 utan att ha någon inspelning efter sig. I musikarkiven finns han med vid ett tillfälle, men där får reportern honom enbart till att berätta om sin far, som gick igen. Men tack vare August Strömberg har vi en stor mängd låtar från södra Småland bevarade i notform.
Kursen hölls på Tegnérs Södra Äng i Ormaryd, mellan Nässjö och Eksjö. En storgård, som idag lever på naturbruk och musikintresserade turister. Många evenemang förekommer hela sommaren. Det finns gårdscafé och gårdsbutik och man sover över som på vandrarhem.
En förnämlig mathållning följde oss hela kursen, som avslutades med uppspelning av vad de olika grupperna lärt sig. På lördagkvällen fick vi också en konsert av spelledarna, som sedan fortsatte att spela till dans långt in på natten.
Viola Ek

Upp!


8:

Ethno 2002, 5-12 juli

Hej!

Jag heter Frida och jag har varit på årets Ethno-kurs i Falun. Detta var första gången som jag var iväg alldeles själv på en sådan stor kurs!
Kursen pågår en vecka och är i samband med Falu Folkmusik Festival. Kursen är även internationell och har deltagare från hela världen.
Under kursveckan gick vi på schemalagda workshops, där vi fick lära oss låtar, danser och sånger. På kvällarna var det fritt spel, men även planerade utflykter med båt och buss med instrumenten i bagaget.
Det, som vi lärde oss under workshopsen, spelade vi upp på olika framträdanden som vi hade.
Veckan har varit helt underbar och jag rekommenderar er andra spelsugna ungdomar att åka på Ethno. Man får massor av nya vänner och man blir väldigt inspirerad. Jag blev det i alla fall! Detta var en upplevelse som jag kommer att komma ihåg resten av livet.

Vänliga hälsningar Frida Andersson

Upp!


9:

Vill bara berätta

Om någon undrar, och inte vet varför, jag lite snabbt sa ifrån mig styrelseuppdrag i VSF´s styrelse, så har jag andra planer som gör att tiden inte räcker till. Därför överlåter jag arbetet åt andra.
I slutet av augusti skall jag börja på folkhögskola, Folkmusik på fiol, 1 år, i Malung. Jag satsar ett år på mig själv så att jag inte behöver komma till ålderdomshemmet och ångra att jag inte försökte, för det är en liten dröm jag haft, som nu skall testas.
Jag kan väl skicka nån rapport till Bladet framöver så ni får veta hur det går.
Spelmanshälsningar från Beryl

Upp!


Till Västmanlands Spelmansförbund, sid 1!