Västmanlands spelmansförbund

Västmanlands Spelmansförbund har sorg. Förbundets mångårige kassör, trotjänare och allt-i-allo, spelmannen Lars Englund - vår Lasse - är död. Han avled efter en tids sjukdom under vilken hans krafter avtog succesivt, tills han slutligen somnade in på förmiddagen torsdagen den 15 augusti 2024. Vi minns Lasse som en väldigt fin kamrat och en synnerligen kompetent medarbetare, plikttrogen och obrottsligt lojal. Hans tjänster för Västmanlands Spelmansförbund går inte att överskatta. Han var också under många år revisor i SSR, Sveriges Spelmäns Riksförbund. Vi minns också Lasse som en mycket duktig spelman, alltid rolig att spela tillsammans med, inte minst för nöjet att få njuta av hans fina och följsamma stämspel. Så typiskt den ödmjuke Lasse förresten, att aldrig propsa på att i något sammanhang få spela "första fiolen". Att synas och höras mest och högst föresvävade aldrig Lasse. Tomt ekar det nu i många spelmans- och andra sammanhang där Lasse var en viktig kugge. Västmanlands Spelmansförbunds styrelse hade redan innan Lasse insjuknade beslutat att tilldela honom förbundets guldmärke för sitt mångåriga stora engagemang i arbetet i förbundets styrelse och sitt entusiasmerande spel. Meningen var att märket skulle delas ut vid årets spelmansstämma på Väsby Kungsgård i Sala. Tyvärr satte sjukdomen stopp för planerna. Lasse kommer nu att tilldelas märket postumt. Någon som är mer värd utmärkelsen torde vara svårt att finna.
Vi saknar vår Lasse!
Västmanlands Spelmansförbund i september 2024

Vännen, musikanten och ordföranden Olof Neverland Westin, våran Olle, har lämnat oss. Det är tomt efter en nära vän, en mångsidig musikant och vår ordförande i spelmansförbundet. Genast när Mari och jag flyttade till Karbenning i maj 1988 blev Olle tillsammans med Majja en av våra närmaste vänner. Det var stora och små kalas, midsommarfirande, skogshuggning av ved till vintern, föreningsarbete för bygden. Under några år var Olle ordförande i Karbenningbygdens Intresseförening och aktiviteterna var intensiva kring stationshuset, tågen, skolan, affären och allt. Vi har följt varandra sedan dess. Glädjeämnen och svårigheter har vi delat. Gemensamma valborgshelger har blivit som en tradition så som även nu i våras, en minnesvärd vårhelg. Olles vänkrets är stor och alla bär vi varma minnen av Olle och av vad han har betytt för oss. Låt oss fortsätta samtala om goda minnen. Musiken har alltid varit en stark drivkraft hos Olle. I Bladet nr 2 år 2017 berättar Olle med egna ord om de musiska stigar han vandrat på. Du kan läsa hans text på spelmansförbundets hemsida, via denna länk, Till Bladet nr 2 2017 ...
Olle började som barn spela fiol hemma i Garpenberg. Lärare var riksspelman Olle Wallman. Senare i Uppsala, drev Olle ett stort antal studiecirklar i fiolspel och folkmusik, i Uppsala Musikforum. Därtill blev gitarr ett kärt instrument för Olle, till visor av Cornelis Vreeswijk, Mikael Wiehe och många fler. Via folkmusikgruppen Kapten Krok medverkade Olle på Skinnskattebergs Folkhögskola och blev sedan lärare där. Tillsammans med Bertil Olsson startade de en vinterkurs med folkmusik. 1981 bildades RFoD (Riksföreningen för folkmusik och dans) på Skinnskattebergs folkhögskola och Olle var ordförande under några år.
På folkhögskolan fann Olle och Majja Neverland varandra, i musiken, i kärleken och i sin gemensamma framtid. Vi är många som hört dem framträda tillsammans med visor både för glädje och eftertanke. Jag lärde känna Olle år 1988 när han, jag och Ronny Landstedt bildade Känslans Partisaner. Det blev en stark inspiration för mig. Efter att Ronny Landstedt återvände till Delsbo fick jag glädjen att spela tillsammans med Olle och Majja i gruppen Trolska. Därtill har Olle hört hemma i gruppen Rävspel med Lars Englund, Kjell Wahlberg och Bengt-Olov Skottheim samt i Comareskvartetten med Ingela Ader, Frida Andersson och Majja Neverland. Olle var också en textskapare som i exempelvis Bennebovisan, en gammal bygdevisa om livet i Karbenning. Den fyllde Olle på med dagsaktuella verser tills den blev tjugofem verser lång. Den 23 juli besökte jag Olle i stugan i Karbenning. Det blev gofika, samtal gamla vänner emellan och en gemensam spelstund. Ett minne som jag vill vårda.
Under sju år var Olle ordförande i Västmanlands spelmansförbund. Jag har följt hans engagemang som nära vän och sett hur han har skapat den fina mötesplatsen med spelhörnorna på Västerås stadsbibliotek. Likaså har han bidragit aktivt i arbetet med QR-koder på geografiska platser där gångna tiders spelmän bott och verkat. Via dessa QR-koder får man tillgång till fördjupande presentationer. Detta arbete fortgår och vi har tillsammans ett uppdrag att fullfölja det.
Vid många, många högtidsstunder har vi fått lyssna till Olle och Majja och särskilt en sång har följt oss genom åren. Idag har den fått en djupare mening:

En enda sak är säker
Och det är livets gång
Att allting vänder åter
Att allting börjar om
Och fastän våra röster
Ska mattas och förstummas
Ska nya röster sjunga
Ska nya röster sjunga
(Mikael Wiehe)

Mats Hellstrand

Efter ett långt liv, har vår kamrat och spelkompis Bo (Bosse) Eriksson lämnat oss. Han föddes i Skultuna. Växte upp och hade sin skoltid där. Bo flyttade så till Västerås och fick snart arbete på Svenska Metallverkens verkstad. Bosse läste mycket och förkovrade sig hela tiden och kunde snart titulera sig ingenjör.
På dans i Folkets Park träffade han sin Nanny som flyttat hit från Norrbotten. De gifte sig i unga år och hade förstås bl.a. dansen som gemensamt intresse. Samhället var då fortfarande mycket präglat av klasstänkande och social status, varför politik med kamp för rättvisa och lika värde blev viktigt för dem båda. Musikintresset fanns tidigt och den tidens populära jazz, fick Bo att börja lära sig spela klarinett. Efter hand kom folklig dans, visor och låtspel att ta över. Bosse skaffade fiol, tog ambitiöst lektioner och deltog på många kurser i landet. Den s.k. gröna vågen kom och nyckelharpan fick en renässans inom den svenska folkmusiken. Harpan lockade Bo. På ytterligare ett instrument, började han i Spelmansgillets andra studiecirkel 1991 som jag ledde. Var medlem i gillet och i Västmanlands Spelmansförbund, där han valdes in som suppleant i styrelsen år 2008. En sann föreningsmänniska med åsikter, trogen på våra möten. Bo använde inte de stora orden. Han resonerade mer filosofiskt. Vi minns honom också som konferencier vid våra spelstämmor på Vallby muséet. För hans lugna inbjudande sätt att presentera de uppträdande på och få dem bekväma med stunden. Tog ibland också en låt på munspelet eller sjöng en visa med spelkompisarna.
Bo var allmänbildad och intellektuell. Kunnig inom klassisk litteratur och musik. Ända till sin sista tid var han nyter att lära något nytt Vi saknar verkligen vår Bosse.
Per Torelli

Till minne av Ulf Svansbo 1953 - 2018

En stor spelman och en vän har lämnat oss i sorg och saknad. Från Västmanlands spelmansförbund vill vi uttrycka vårt deltagande med familjen.
Vi vill också uttrycka vår tacksamhet för det arbete Ulf gjorde inom förbundet, under en period på 1990-talet som ordförande men också som en ambassadör för den västmanländska folkmusiken. Han gjorde ett gediget arbete tillsammans med andra spelmän för att kartlägga mer eller mindre kända spelmän i Mälardalen. Han gav också ut två CD-skivor, Dragonmössa 1999 och Trion 2014.
Ulf hade en stor förmåga att entusiasmera andra spelmän i sin omgivning, som spelledare i förbundet och inte minst på Medåkersstämman. Under sin senaste sjukdomsperiod återsamlade han Svansbo Spelmän som gjorde ett framträdande på Västerås stadsbibliotek den 10 april i år. Ulfs entusiasm gick inte att ta miste på även om han då var plågad av smärtor.
För min personliga del var det kassettband som Ulf tillsammans med Mats Hellstrand spelade in 1979 en vägvisare in i den västmanländska folkmusiken när jag flyttade till Skinnskatteberg. Så här i efterhand vill jag tacka för detta och är ledsen över att Ulf inte fick uppleva 40-årsjubileet av denna inspelning.

Olof Neverland Westin
Ordförande i Västmanlands Spelmansförbund.


Med sorg och saknad och deltagande med Ulf’s nära och kära fick vi beskedet om Ulfs bortgång den 14 juni. Med sitt stora kontaktnät finns det många som har rika minnen med Ulf. Här vill jag dela några av mina.

Ulf och jag spelade ihop intensivt en period i slutet av 70-talet, då vi också spelade in ett kassettband med Låtar från Västmanland. Med energi och frejdighet gav vi oss i kast med våra låtar och vårt samspel, och fann snabbt varandra i musik och vänskap. Under några år framträdde vi och medverkade i varierande folkmusiksammanhang.
Sedan dess har vi följt varandra, även om kontakten inte har varit lika tät. När jag för snart tio år sedan var sjukskriven och nyligen opererad för en begynnande prostatacancer så kontaktade Ulf mig och kom på besök i Karbenning. Det blev en fin eftermiddag med samvaro, samtal om hälsa, livskvalitet och, naturligtvis fiolspel. I slutet av maj i år tog jag kontakt med Ulf då jag fått information om hans vacklande hälsa och att han behandlades på Västerås sjukhus. Han ville gärna få besök och vi kom överens om tid. ”Tar du med fiolen?”. Dagen för besök kom. Javisst, upp i hissen, fiolen med, in genom vårdavdelningens korridor till sal 10. Där väntade Ulf, påverkad av sjukdomen, och likväl fylld av energi, musik och berättarlust. Och med sin fiol färdig för spel. Vi hälsade varmt på varandra och jag gav Ulf ett kuvert. Han undrade förstås, men ur kuvertet fick han fram en mini-minifiol på ca 5 cm, som jag ville han skulle ha. Under en och en halv timme samtalade vi sedan om det som kom för oss, vi fick byta minnen, prata fioler, stråkar, Ulf var en kännare. Nej nu tar vi en låt! Så spelade vi Uffes härliga Sunndalsöra. Och flera fina låtar blev det. Ulf: Jag är tacksam för den stunden vi fick, som var och blev så viktig för mig. Och för alla våra goda minnen. Med din grundlighet och spelglädje har du berikat folkmusiklivet. Med din person har du berikat många.

Mats Hellstrand