Västmanlands spelmansförbund

Efter ett långt liv, har vår kamrat och spelkompis Bo (Bosse) Eriksson lämnat oss. Han föddes i Skultuna. Växte upp och hade sin skoltid där. Bo flyttade så till Västerås och fick snart arbete på Svenska Metallverkens verkstad. Bosse läste mycket och förkovrade sig hela tiden och kunde snart titulera sig ingenjör.
På dans i Folkets Park träffade han sin Nanny som flyttat hit från Norrbotten. De gifte sig i unga år och hade förstås bl.a. dansen som gemensamt intresse. Samhället var då fortfarande mycket präglat av klasstänkande och social status, varför politik med kamp för rättvisa och lika värde blev viktigt för dem båda. Musikintresset fanns tidigt och den tidens populära jazz, fick Bo att börja lära sig spela klarinett. Efter hand kom folklig dans, visor och låtspel att ta över. Bosse skaffade fiol, tog ambitiöst lektioner och deltog på många kurser i landet. Den s.k. gröna vågen kom och nyckelharpan fick en renässans inom den svenska folkmusiken. Harpan lockade Bo. På ytterligare ett instrument, började han i Spelmansgillets andra studiecirkel 1991 som jag ledde. Var medlem i gillet och i Västmanlands Spelmansförbund, där han valdes in som suppleant i styrelsen år 2008. En sann föreningsmänniska med åsikter, trogen på våra möten. Bo använde inte de stora orden. Han resonerade mer filosofiskt. Vi minns honom också som konferencier vid våra spelstämmor på Vallby muséet. För hans lugna inbjudande sätt att presentera de uppträdande på och få dem bekväma med stunden. Tog ibland också en låt på munspelet eller sjöng en visa med spelkompisarna.
Bo var allmänbildad och intellektuell. Kunnig inom klassisk litteratur och musik. Ända till sin sista tid var han nyter att lära något nytt Vi saknar verkligen vår Bosse.
Per Torelli

Till minne av Ulf Svansbo

En stor spelman och en vän har lämnat oss i sorg och saknad. Från Västmanlands spelmansförbund vill vi uttrycka vårt deltagande med familjen.
Vi vill också uttrycka vår tacksamhet för det arbete Ulf gjorde inom förbundet, under en period på 1990-talet som ordförande men också som en ambassadör för den västmanländska folkmusiken. Han gjorde ett gediget arbete tillsammans med andra spelmän för att kartlägga mer eller mindre kända spelmän i Mälardalen. Han gav också ut två CD-skivor, Dragonmössa 1999 och Trion 2014.
Ulf hade en stor förmåga att entusiasmera andra spelmän i sin omgivning, som spelledare i förbundet och inte minst på Medåkersstämman. Under sin senaste sjukdomsperiod återsamlade han Svansbo Spelmän som gjorde ett framträdande på Västerås stadsbibliotek den 10 april i år. Ulfs entusiasm gick inte att ta miste på även om han då var plågad av smärtor.
För min personliga del var det kassettband som Ulf tillsammans med Mats Hellstrand spelade in 1979 en vägvisare in i den västmanländska folkmusiken när jag flyttade till Skinnskatteberg. Så här i efterhand vill jag tacka för detta och är ledsen över att Ulf inte fick uppleva 40-årsjubileet av denna inspelning.

Olof Neverland Westin
Ordförande i Västmanlands Spelmansförbund.


Med sorg och saknad och deltagande med Ulf’s nära och kära fick vi beskedet om Ulfs bortgång den 14 juni. Med sitt stora kontaktnät finns det många som har rika minnen med Ulf. Här vill jag dela några av mina.

Ulf och jag spelade ihop intensivt en period i slutet av 70-talet, då vi också spelade in ett kassettband med Låtar från Västmanland. Med energi och frejdighet gav vi oss i kast med våra låtar och vårt samspel, och fann snabbt varandra i musik och vänskap. Under några år framträdde vi och medverkade i varierande folkmusiksammanhang.
Sedan dess har vi följt varandra, även om kontakten inte har varit lika tät. När jag för snart tio år sedan var sjukskriven och nyligen opererad för en begynnande prostatacancer så kontaktade Ulf mig och kom på besök i Karbenning. Det blev en fin eftermiddag med samvaro, samtal om hälsa, livskvalitet och, naturligtvis fiolspel. I slutet av maj i år tog jag kontakt med Ulf då jag fått information om hans vacklande hälsa och att han behandlades på Västerås sjukhus. Han ville gärna få besök och vi kom överens om tid. ”Tar du med fiolen?”. Dagen för besök kom. Javisst, upp i hissen, fiolen med, in genom vårdavdelningens korridor till sal 10. Där väntade Ulf, påverkad av sjukdomen, och likväl fylld av energi, musik och berättarlust. Och med sin fiol färdig för spel. Vi hälsade varmt på varandra och jag gav Ulf ett kuvert. Han undrade förstås, men ur kuvertet fick han fram en mini-minifiol på ca 5 cm, som jag ville han skulle ha. Under en och en halv timme samtalade vi sedan om det som kom för oss, vi fick byta minnen, prata fioler, stråkar, Ulf var en kännare. Nej nu tar vi en låt! Så spelade vi Uffes härliga Sunndalsöra. Och flera fina låtar blev det. Ulf: Jag är tacksam för den stunden vi fick, som var och blev så viktig för mig. Och för alla våra goda minnen. Med din grundlighet och spelglädje har du berikat folkmusiklivet. Med din person har du berikat många.

Mats Hellstrand